Bokmässa!

Det är med lust och förväntan jag går dit. Varje gång. Oavsett. Och varje gång är jag mör, rakt igenom efter en timme eller två ...

Jag sätter mig ner och betraktar flödet av människor. Det tar aldrig slut, bara väller på. Myllrar som en gigantisk myrstack. Samma varje år. Fast i år är det en starkare inslag av svarta människor med färgglada klänningar och lustiga mössor? Och helt fantastiska flätfrisyrer?

Hur orkar dom? Alla kulturtanter och kulturfarbröder?
Jag har ändå utrustat mig med en stor väska, platta stövlar och klänning för att inte dö av värmeslag. Ändå sitter jag där som en tröttkörd pensionär i ett shoppingcenter med flackande blick och funderar på vart närmaste toalett är och om man inte borde gå ut ett tag? Ut! Luft!

I norrlandsmontrarna står räddningen och droppar sakta mot sin undergång. Ett stort isblock. Hisnande vackert med sprickor och mönster djupt in i den obeskrivligt tjocka isen och en slät vattnigt kall yta som man kan luta pannan mot ...
Jag gör det. Lutar pannan mot blocket, en tung kall underbar känsla, det luktar vinter ...
En kvinna intill tittar på mig med ett leende, släpper sin väska och ställer sig intill, lägger sin panna mot isen och suckar högt.

Det är fackfolk på torsdagen. Fackfolk? När jag lämnar fram min biljett ska man kryssa i vad man är för en figur. Förlag? Näe. Press? Näe. Det slutar med att jag får kryssa i rutan Annat.

Annat? Är författare annat? Hmm.

I år har jag inget program. Inga signeringar, inga "ståpåscenenochpratatider". För i år har jag inte levererat. Någon ny bok. Det man borde göra varje år ... Eller?

I år glider jag fram som en anonym besökare, vilken som helst. Eller, jag är ju ett "fackfolk" då. Jag tittar, petar, låter mig svepas med i mängden, i flödena. Hör hetsiga röster, noterar klungorna där det händer något, mediafolket, jösses vad med kameror det är?

Köper en enda bok. Den jag verkligen behöver. Deltar i några tävlingar, hoppas på en Ipad, stöter på en läsare vid kassan på Pocketförlaget och signerar en lätt chockad kvinnas inköp.

Så, äntligen får jag träffa mitt norska förlag. Vi slår oss ner på 23e våningen i Gothia, suger i oss av utsikten som är näst intill gränslös över staden Göteborg. Sörplar på var sin Caprhinia och pratar i munnen på varandra. Om böcker, om marknader, om mässan och om vad min kommande bok ska handla om. Om framgångsrika kollegor, om media och om Facebook och den nya tidens integritetslöshet.

Mingel på förlaget. Så härligt att träffa sina medförfattare, höra om deras ångest, deras våndor och få veta att man inte är ensam om att svettas och tvivla och hata dumdryga recensenter och ännu värre, dessa förbenade bloggare, som numera har lika mycket makt och inflytande. Minst!

Jag och Nene (som skriver Urban fantasy), fnissar och konstaterar att samma bloggare skurit hälsenorna av oss bägge. Ren magsyra! Kanske inte har såååå mycket med våra böcker att göra då? Utan nåt annat?

När jag lämnar mässan har dom flesta montrarna avfolkats och uppstått som partyzoner med snacks och vin. Kvällen är ung och imorgon står alla där igen, något lite mera rödögda än idag...

Jag har bara en enda punkt imorgon. Middag med mitt tyska förlag. Från Berlin. Bara namnet på den staden får mig knäsvag ...

Until tomorrow...


Ingrid Elfberg