Att gå en skrivarkurs ...

är fantastiskt!
Fast, jag inser direkt att mycket beror av omständigheterna, tajmingen, platsen, kursdeltagarens egen status och inställning. Och läraren ;-)

Jag ska själv vara lärare för en skrivarkurs snart och tankarna har börjat snurra.
Hur var första kursen? Hur kom det sig att vi återvände? För det var det flera som gjorde. Fördjupningskurs. Djupare och mer och nördigare.

Jag befann mig i en kris. En personlig. Jag behövde komma bort och andas. Jag behövde träffa andra "normala" vuxna människor, som precis som jag var intresserade av litteratur och framför allt, av skrivandet, berättandet.

Valet föll på Fridhems folkhögskola som ligger i Svalöv, mitt på skånska matjorden, bland kor och grisar och ankor. Faktiskt granne med en jordbruksskola. Skolan har byggnader från många åldrar, vissa är riktigt gamla och träden runt är jättelika. Päronträd, visade det sig. Med mordiska planer ... ;-)

Jag tror faktiskt att jag inte kände någon när jag åkte dig? Men lärde känna. En brokig samling människor, olika åldrar, olika förväntningar, olika smak på böcker men med samma aptit på att få veta, lära, höra, skriva, diskutera, äta mat och dricka vin tillsammans.
För på sommarkurserna på fridhem, bor man på internatet under en vecka och kan därmed grotta och nörda dygnet runt i fem hela dagar i sträck.
Jodå, vi sov ibland också.

För mig var det förlösande. Mycket för att jag kunde komma undan från en oerhört pressande situation hemma, få vara med vuxna som var lika fanatiskt intresserad som jag av ett ämne och vara långt borta från det som skapade getingboet i mitt huvud och såren i själen. Ett slags kulturellt och intellektuellt reningsbad?

Besök av etablerade författare, och experter, men också, att ha andra sorters nördar runt sig, äta med dom, dricka vin med dom, se deras resultat efter veckan ... Uppträdanden och happenings nästan varje kväll.

Under päronträden i dimman på kvällen, flöt Quigong-gänget omkring som drömska varelser, CircusCirkörgänget käkade och jonglerade med eld, stafflier lite var stans och rockmusiken som dunkade från musikpaviljongen.

Efter några dagar skämtade vi om, att allt vi behövde göra när vi var där, förutom att skriva då ... var att hitta till våra egna rum för att sova på kvällen. Maten serverades, god och regelbunden, som på ett bättre hotell fast med en knorr ;-)
Ja okey då. Somliga hittade faktiskt inte sina rum heller, utan gick fel ibland ...;-)

Det var inte alla som var nöjda med kursen. Det är svårt att servera något som passar alla, särskilt när man talar litteratur och skrivande och hur det ska göras ... därom finns det säkert lika många teorier som det finns kursdeltagare, bokläsare, författare och varför inte kritiker!! Var och en ska ju ha, sin egen teori och stil. Det är liksom meningen.

Vi talar skapande. Hur man nu har en kurs i sånt? Egentligen? Herre min je, vad har jag gett in mig på? ;-)

Vi var i alla fall en handfull som fick en rejäl kick i baken av den där veckan, så pass att vi kom tillbaka för mer nästa sommar. En handfull av oss bildade ett litet gäng, en klubb mest på skämt, som har hållit kontakten så gott vi kunnat och haft möjlighet till sedan dess. Och faktiskt, alla utom en av oss i den lilla klicken är publicerade nu! Så envis som en grå åsna vinner!

Om skrivarkursen inte är bra och du inte når dit du vill, så har du ju också lärt dig något. Typ att kursen var usel och att läraren suger. Eller att skriva inte är din grej ;-)

Hur var det nu med dom mordiska päronträden?
Jo. Efter ett par dagar gick dom under benämningen Mördarträden. För när gråpäronen föll från trädkronorna, så var fallhöjden så pass stor att bulor och blåmärken uppstod och faktiskt ett par tallrikar gick i tu!

Sitt alltså inte UNDER ett mordiskt päronträd. Du kan njuta skuggan på avstånd ;-)

Ingrid Elfberg

Ett gott nytt år?

Nu igen? Kan inte vara möjligt? Var det inte bara för ett litet tag sen, typ igår, som vi firade nyår med ett glas bubbel och stirrade ut på grannarnas fjuttande och pangande av krut och tungmetaller på extrapris från Kina?

Även om man inte sitter framför TVn och stirrar på alla filmer som man redan sett och gamla käcka repriser av usla serier eller pånyttfödelse av ännu uslare såpaformat eller frågesporter eller förnedringsTV eller det som ska föreställa vara en nyhet, FylleTV, så undgår du inte att nyåret går i repris.

(Ja, okey om du isolerar dig ute i skogarna kanske du kan undvika det?)

På nyåret ska vi ha fest, glittrande fest, med alla vi känner och helst med en lycklig familj. Och dom av oss som inte har varken familj eller lycka, ska gå på singelparty eller annat party där deltagarna kan bli en singel, för stunden eller för gott, och där ska vi då träffa den nya partnern som ska göra oss lyckliga ...

Maten ska vara en trerättersmeny, gärna med nåt glittrigt på som på Nobelmiddagen, klänningen ska vara tajt och lång och urringad och figuren som vi ska banta oss till EFTER nyår, borde ju finnas under kreationen redan nu. Alla ska glänsa och vara lyckliga och tindra, igen! Vi har ju redan tindrat under jul? Vi ska skåla i champagne och dricka goda viner avpassade till alla dom tre rätterna, fast vi ska inte bli så fulla att barnen märker det, för egentligen ska vi ha en nykter jul och ett nyktert nyår också. Tänk bara på alla kalorierna, så går det genast lättare och blir så mycket roligare.

När nyåret smäller in mitt i natten, ska vi ha inhandlat massor av smällare och tjusiga raketer, som helst ska vara liter mera oh och ah än grannens. Och barnen ska få tända på dom och vara delaktiga fast egentligen inte alls, för det är farligt!

Och hunden ska ha det fint på en hundpensionat långt ute i vildmarken där inga smällare finns. Eller tungt nerdrogad så att den snällt och lyckligt dåsig ligger på sin filt.

Dom som är på BB ska antingen knipa eller krysta. Årets första bebis är den som räknas? Ett tag i alla fall ...

Och så ska vi lova en massa ;-) Dags att ta nya tag i midjemåttet, skaffa det där nya jobbet som man borde ha skaffat förra året, klättra högre i karriärstegen och få löneförhöjning, sätta upp mätbara mål och fokusera, träna sin mentala styrka och helt enkelt vara förbannat lyckliga!!

Bantningsmetoder, prognoser för börsen, elpriset, är Vickan verkligen gravid eller har hon bara ätit dom där chipsen som vi inte borde ha ätit? Terrorns mål i världen det kommande året, någon? Hur får du pengarna att räcka till i januari? Årskrönikor med naturkatastrofer, terrordåd, döa kändisar och bloggare som blivit en ny yrkesgrupp, vilka som tjänade mest i din kommun, vilka köpte dyraste villorna, hur du går ner tio kilo på sex veckor ... just ja, bantat hade vi ju redan gjort till nyår ... eh?

Känslan av dejavu är så stark att året som gått känns som en parantes.

Att ett år är kort vet vi. Det börjar segt med en tunn plånbok som är förödd av julfirande och nyårsgalenskap, en nästan kollektiv baksmälla efter en familjehögtid som ska vara en välförtjänt paus i yrkesgnetet, en tid för samvaro och återhämtning. Så kommer några månader av hektisk upptrappning, med några hål av sportlov och påsk, då vi återigen ska öppna plånboken och ta vår lyckliga familj på skidsemester eller sol&bad.

Sen dönar maj och examen och dop och bröllop och ...

Och sen ska vi helst åka till Grekland i början av juni för sen ska vi hinna ligga i båten på västkusten och lägga om taket på sommarstugan. Sen börjar skolorna och i slutet av augusti börjar arbetssverige kvickna till igen och inse att om några månader ska någon djävel ha skickat ut alla julkorten ...

Och jag känner ingen passage det här året, ingen längtan eller förhoppning inför det nya, bara en svag knut i magen av press och en känsla av att inte räcka till, för varken mig själv eller dom som behöver mig. Jag är ledsen, men känslan av förväntning vill sig inte ...

Det var gott att skriva en årskrönika till sina vänner och få se, i bokstäver på vitt, att jag åstadkommit massor. Men jag kommer ändå inte undan känslan av att jag misslyckats totalt detta året, genom att ännu inte kunna försörja mig och sönerna, att inte räcka till ...

Och, jag misstänker att jag inte är ensam i den känslan, innerst inne .... ;-)

Allt gott till er alla och ett fantastiskt nytt år!!

Ingrid Elfberg