Våren är här... igen!!!

Med en slags champagnebubblande känsla i magen, ser jag upp på träden på gården, som nu sväller och snart blommar på bar gren. Igen.
För det känns plötsligt så skrämmande kort sedan?
Jag skrev på Facebook, precis som jag kände, att det är någon som snor mina dagar. Och fick förslag på att det var alla från Grinchen till Mads Mikkelsen. Kan ju säga att hade det varit den senare, så hade jag märkt det ;-) Och att Mads skulle komma klivande över gården, nae ... föga troligt, tyvärr ;-)
Jag får nöja mig med att träden alldeles strax blommar och att hela den långa gården jag bor vid, kommer att var fylld av skirt rosa fluff. Och när blommorna gjort sitt, ramla ner och ligga som ett rosavitt virvlande bladhav, som om någon haft ett sjukt stort kuddkrig.
På webben läser jag att nya bönder har valts ut inför ännu en sommar på lantgårdar, i hopp om att finna den stora kärleken och byta ut det ensamma livet på gården, till tvåsamhet. Allra minst.
Idén är i grunden inte så dum. Att vara bonde är ensamt, ger sällan plats för egen tid och ledig tid. Och ofta bor man långt från stadens glittrande ljus och lockerlser. Om nu dom gör någon verklig skillnad?
Så varför inte? Jag slår upp en artikel där tidigare deltagare har berättat hur det gått. Om man hittade någon kärlek. Och vad dom tyckte om att delta.
Några hittade faktiskt rätt. Dom flesta inte.
Under programmet lever alla i en overklig bubbla där ingen vet om dom hugade spekulanterna, verkligen är ute efter just kärleken, eller helt enkelt bara är ute efter sina "minutes of fame"
Eller som en av bönderna bittert konstaterade.
"Offentligenheten skrämmer bort alla seriösa och drar till sig skiten"
Under våren annonserar också singelsajterna som aldrig förr. Säsong med andra ord... inte bara blommande träd som spirar. Alla önskar att gå hand i hand med någon speciell under dom rosafluffiga trädkronorna eller planera för semester på en strand eller i stugan vid havet, med den man allra helst vill vara med.
Gäller så klart också för dom som redan ha ett förhållande. Man vill vara bubblande kär, glad och nöjd, se fram emot stugvistelsen ... inte ha en klump i magen och mörka regnmoln över skallen, som ingen annan ser, som inte går att driva bort med lite sol och blommande träd.
Och för dom som inte är särskilt lyckliga, finns numera nya sajter där otrogna kan härja fritt med varandra ... ;-)
Även skilsmässor och förälskelser har en säsong. Precis som bantning och nikotintuggummin. För att inte tala om högsäsongen på gymmen, i januari och september ... Och alla fastighetsmäklare med lite erfarenhet i ryggen vet, att skiljer sig, det gör man EFTER semestern, när det blöta tältet och barnskrik och tonåringar som sitter och demonstrationssurar med blicken stinnt in i stugväggen, effektivt tagit kål på alla rosaskimrande stugdrömmar. Och, EFTER jul och nyår. För då klarar han inte EN endaste jul till med din förbannade dj... svärmor.
Tiden går. Fort. Ohyggligt fort. Den sätter spår där man helst inte vill ha dom ...
Men det är ingen som snor den! Inte ens av mig. Det är jag som utnyttjar den till sin bristningsgräns. Och jag njuter för det mesta :-)
Och skulle Mads mot förmodan komma gående i motljus under rosablommande träd på min gård, så lovar jag att inte bli det minsta ledsen.
Han får så gärna sno min tid, så mycket han vill! ;-)

Ingrid Elfberg

Research är farligt ....

men kul!

Kul för att det ofta är saker du länge varit nyfiken på, saker du undrat över eller helt enkelt inte visste något om, innan. Nya världar öppnar sig och då pratar jag inte bara om giftsvampar eller läkemedel som går att injicera utan att lämna spår efter sig ;-)

För att inte tala om alla trevliga och engagerad människor man får anledning att besöka eller prata med ...

Farligt, för att det kan dra iväg med en författare och göra att man blir så förtjust i det man lärt sig, den nyvunna kunskapen, att det blir det man berättar om istället. Istället för att berätta sin historia.

Men - också farligt för att ämnet är det ... att jag avslöjar människor och företeelser som inte gillar ljus, som inte gillar kritik, som inte vill få sin fina fasad eller sitt nät av lögner bort ryckta.

Vad i hela friden sysslar hon med nu? Tänker den kloke. Ja vad tusan sysslar jag med?

Jag sugs in av ämnet, fascineras och äcklas, blir allt mera fixerad av att få veta mer, förstå i alla fall lite?

Det är inte kul, snarare spännande och lockande på samma sätt som öppen eld. Och samtidigt rör det om i mig och gör min nattsömn svettig. Jag mår helt enkelt inte bra av det jag hittar ...

Samtidigt är det ett ämne som jag brinner för, som jag vill beskriva, förstå, gräva i ... trots att magen vänder sig ut och in :-/

Jag ska inte berätta vad, än. Ni får se tids nog.

Och kanske använder jag inte mer än en bråkdel av det jag gräver fram? För jag får ju inte tappa min egen historia, inte en gång till ;-)

Nu, ska jag rota liiiite till .........................

Ingrid Elfberg

Att ligga i fas med sina skrivarelever ...

är coolt!

För det ger energi och inspiration och en behövlig Beroccaboost spark i arslet ;-)

För om jag tvingar dom stackarna genom synopsis och personbeskrivningar och relationsscheman och dramaturgisk bullshit.... ja va fasen?

Jag är en rookie som skrivarlärare men jag gör som Akademien säger, gör på mitt sätt. Och jag hoppas innerligt att mina elever får ut något av den?

Jag får det.

Jag får tänka igenom och analysera och själv göra precis det jag tvingar mina elever att göra. Det som är grundläggande för att skrivandet ska fungera. För att man ska ha något att hålla sig i och göra det man ska.

Jag känner mig som en tyrann och en osäker tonåring i samma kropp. En ny upplevelse ;-)

Jag har skrivit ikväll.

Inte text, tunt synopsis, personbeskrivningar och intrig, noterat var jag behöver göra research och var jag har koll. Var bygget har hål och inte fungerar...

Jag undrar dom fan hur det ska sluta???

Till alla er i natten, det kommer en vår, snart!

Ingrid Elfberg