Flera av dom etablerade författare jag mött under åren har samtliga sagt, att bok nummer två är den värsta att skriva.
Som den rookie jag är, så fnös jag lätt åt sådana påståenden. Det kan väl inte vara så stor skillnad på den och den första? Bok som bok typ!
Men det är enorma skillnader.
För det första, har du en deadline. Även om den i mitt fall har glidit och glidit igen. Den första romanen du skriver vet ju ingen om. Okey då, möjligen din närmaste krets och dom personer som du plågar i ditt faktaletande. Och därmed kan den första romanen få ta tiotals år ifall du vill eller behöver ... ingen trummar med fingrarna och vill ha in ditt manus.
Faktum är, att du får vara gigantiskt lycklig ifall någon överhuvudtaget vill ha det!
För det andra, så har du plötsligt en läsekrets som förväntar sig en uppföljare. Du kanske till och med får beundrarpost och frågor om när nästa kommer. Burr! Trycket ökar ...
För det tredje, vad ska du göra på bokmässan det här året om du inte har klämt ur dig en ny bok? Ja inte får du stå på scenen och inte får du signera. Näpp.
Så blir det i år för mig. Fast, jag medger att det är rätt skönt att bara glida omkring också, kika på alla andra och bara njuta av den täta och minst sagt kvalmiga atmosfären.
Okey, jag ska träffa mina två utländska förlag! Det är ju inte kattskit, trots allt ;-)
För det fjärde och inte minst, bok nummer två får ju inte bli en stavelse sämre än den första!!
Gulp! Där blev det svettigt ...
Summan blir kramp och prestationsångest. Och precis som jag har gjort, man tar i för mycket i sin iver att bli klar, att prestera och överträffa sina egna och alla andras förväntningar.
Men, igår släppte jag alltså taget om råmanus nummer två och lät det gå till min förläggares läshög. Efter att ha redigerat om och (jag erkänner) i princip skrivit om hela manuset på ett halvår.
Det enda jag nu kan göra är att börja fundera över vad jag ska försörja mig på, tills ni alla köper tillräckligt med böcker eller att Tyskarna får upp ögonen för lilla mig.
Och så klart fundera på vilken av alla mina knäppa bokidéer som ska få bli nästa, den tredje boken. Och sen starta processen. För måtte djävulen ta mig om jag ska bli ett år sen med nästa. Icke!
Å andra sidan, snart mycket snart är det bokmässa, sen är det jul och sen kommer första boken ut i Tyskland och så är det nästa bokmässa ... och då, ska jag stå där igen!!! ;-)
Ingrid Elfberg
tisdag 31 augusti 2010
söndag 29 augusti 2010
Finns vi?
Plötsligt verkar det som om lilla Sverige blivit upptäckt?!
Visserligen är Nobelpriset fortfarande något mystiskt som antagligen delas ut av bankirer i Schweiz och som håller en stor middag där med? Jodå, nåt land med vatten och fjäll och en kung ...
Och så är det där företaget som heter "Ajkiea" som har stora blågula fasader och snygga möbler som man får pilla ihop själv. Attans exotiskt.
Men är det inte något som har hänt?
Svensk design säljer, svenska klädföretag går kanoners, svensk mat börjar bli lite hippt - Jamie Oliver har ägnat ett helt kapitel åt Sveriges kripsiga mat och trevliga folk i sin senaste kokbok. I Frankrike är tydligen Sverige och svenskt trend just nu? Tyskarna har älskat oss maniskt i flera decennier.
Svensk musik går attans bra och vi exporterar både hitlåtsskrivare och musiker. Å så skådisar!!
Dolph är het! Skargårdarna är ännu hetare. Stormare cool. Rapace är hetast.
Det är slagsmål om rollerna i filmatiseringen av Milleniumtrilogin i Hollywood.
Ett intressant fenomen är också att svenska ungdomar är världsbäst på onlinespel. Dom klår det mesta i hela världen i WoW, HoN och CS. Bara så ni vet ;-)
På topp tio försäljningslistan i europa förra veckan i skönlitteratur, fanns TRE svenska författare med! Svenska författare går som smör i Spanien, Frankrike, Tyskland, Holland ... till och med i Japan?
Och nu har vi våra andra första plats-notering på New York Times bästsäljarlista!
Har vi blivit aggressivare i vår marknadsföring eller bara helt enkelt börjat använda sån ? ;-)
Eller kan det var så att världen därute börjar upptäcka vårt lilla vindpinade land, till slut?
Jag, föredrar att tänka så här. Vi svenskar är helt enkelt attans duktiga på det vi gör. Och nu får vi vår belöning ...
Jösses vad jag ser fram emot min!!!!
;-)
Ingrid Elfberg
Visserligen är Nobelpriset fortfarande något mystiskt som antagligen delas ut av bankirer i Schweiz och som håller en stor middag där med? Jodå, nåt land med vatten och fjäll och en kung ...
Och så är det där företaget som heter "Ajkiea" som har stora blågula fasader och snygga möbler som man får pilla ihop själv. Attans exotiskt.
Men är det inte något som har hänt?
Svensk design säljer, svenska klädföretag går kanoners, svensk mat börjar bli lite hippt - Jamie Oliver har ägnat ett helt kapitel åt Sveriges kripsiga mat och trevliga folk i sin senaste kokbok. I Frankrike är tydligen Sverige och svenskt trend just nu? Tyskarna har älskat oss maniskt i flera decennier.
Svensk musik går attans bra och vi exporterar både hitlåtsskrivare och musiker. Å så skådisar!!
Dolph är het! Skargårdarna är ännu hetare. Stormare cool. Rapace är hetast.
Det är slagsmål om rollerna i filmatiseringen av Milleniumtrilogin i Hollywood.
Ett intressant fenomen är också att svenska ungdomar är världsbäst på onlinespel. Dom klår det mesta i hela världen i WoW, HoN och CS. Bara så ni vet ;-)
På topp tio försäljningslistan i europa förra veckan i skönlitteratur, fanns TRE svenska författare med! Svenska författare går som smör i Spanien, Frankrike, Tyskland, Holland ... till och med i Japan?
Och nu har vi våra andra första plats-notering på New York Times bästsäljarlista!
Har vi blivit aggressivare i vår marknadsföring eller bara helt enkelt börjat använda sån ? ;-)
Eller kan det var så att världen därute börjar upptäcka vårt lilla vindpinade land, till slut?
Jag, föredrar att tänka så här. Vi svenskar är helt enkelt attans duktiga på det vi gör. Och nu får vi vår belöning ...
Jösses vad jag ser fram emot min!!!!
;-)
Ingrid Elfberg
torsdag 26 augusti 2010
Att skriva en bok utan att trycka en tangent ...
är det somliga som gör.
Ett fenomen som varit stort i framför allt USA länge. Finns litteratur i ämnet om man är nyfiken. Och hela organisationer som kan erbjuda allt från hela manus till enbart skrivstöd.
Att politiker och finansfarbröder haft så kallade spökskrivare eller talskrivare till sin hjälp är knappast något nytt. Sånt är nog lika gammalt som mänskligheten. Och under perioder var det fullt accepterat att konstnärer använde sig av elever och assistenter för att genomföra sina verk, som ibland var omänskligt stora, och sedan bara satte sin namnteckning i nederkanten.
Och visst fattar vi väl alla att dom där dokusåpabrudarna som plötsligt goes litterära, nog har haft lite hjälp. Eller rätt mycket.
Och somliga politiker som har ett krävande arbete med en saftig lön måste ha svårt att ha tid att skriva deckare på nätterna, även om dom inte skulle sova en blund, det har vi nog också förstått.
Och även vi vanliga dödliga författare får så klart stöd och hjälp i ksrivarprocessen, av våra förlägare och redaktörer. Men, det är när vi själva vackert har knåpat ihop vårt manus och gärna också redigerat det, massor!!
Det som dom flesta av oss däremot har lite svårt för att ta in, definitivt även undertecknad, är att etablerade författare, även i Sveriges lilla rike, har börjat utnyttja den här typen av tjänster.
Så nästa gång ni köper en bok av er favoritförfattare, så är det inte såååå underligt ifall ni skulle fråga om den var äkta ;-)
Sen får man ju ha lite förståelse för dom stackars jäktade människorna, som har fullt upp med att dra runt en familj, åka kors och tvärs på föredrag och signeringar, och lanseringsturnéer i all sköns länder och sitta och gnida TV-soffor och le på tidningsomslag. Tro tusan att dom inte hinner skriva då!??!!
Fast jag måste nog erkänna att jag inte är bekväm med konceptet. För om jag köper en Porsche, så är det ju en sån jag betalar för. Och inte en kopia?
Eller spelar det ingen roll vem som har gjort hamburgaren, bara ingredienserna kommer från MacDonalds? Smakar det bara som det ska så?
Nä, faktum är att jag skulle skämmas ögonen ur mig ifall jag satt i en TV-soffa och flinade och sen visste att det var en annan som suttit i en liten stuga i inre norrland och knåpat ihop min senaste roman!
Men, det kanske är jag som är lurad och som sitter här och sliter på mitt manus i mitt anletes svett och kämpar för att få det så bra som jag bara klarar .... och inte bara publicerar något i mitt eget namn ....
Nej, jag vill kunna se mig själv i spegeln även imorgon utan att rodna allt för mycket. Men fram för allt kunna se mina läsare i ögonen utan att dö av skam :-)
Nu skriver jag vidare, alldeles själv!!
Ingrid Elfberg
Ett fenomen som varit stort i framför allt USA länge. Finns litteratur i ämnet om man är nyfiken. Och hela organisationer som kan erbjuda allt från hela manus till enbart skrivstöd.
Att politiker och finansfarbröder haft så kallade spökskrivare eller talskrivare till sin hjälp är knappast något nytt. Sånt är nog lika gammalt som mänskligheten. Och under perioder var det fullt accepterat att konstnärer använde sig av elever och assistenter för att genomföra sina verk, som ibland var omänskligt stora, och sedan bara satte sin namnteckning i nederkanten.
Och visst fattar vi väl alla att dom där dokusåpabrudarna som plötsligt goes litterära, nog har haft lite hjälp. Eller rätt mycket.
Och somliga politiker som har ett krävande arbete med en saftig lön måste ha svårt att ha tid att skriva deckare på nätterna, även om dom inte skulle sova en blund, det har vi nog också förstått.
Och även vi vanliga dödliga författare får så klart stöd och hjälp i ksrivarprocessen, av våra förlägare och redaktörer. Men, det är när vi själva vackert har knåpat ihop vårt manus och gärna också redigerat det, massor!!
Det som dom flesta av oss däremot har lite svårt för att ta in, definitivt även undertecknad, är att etablerade författare, även i Sveriges lilla rike, har börjat utnyttja den här typen av tjänster.
Så nästa gång ni köper en bok av er favoritförfattare, så är det inte såååå underligt ifall ni skulle fråga om den var äkta ;-)
Sen får man ju ha lite förståelse för dom stackars jäktade människorna, som har fullt upp med att dra runt en familj, åka kors och tvärs på föredrag och signeringar, och lanseringsturnéer i all sköns länder och sitta och gnida TV-soffor och le på tidningsomslag. Tro tusan att dom inte hinner skriva då!??!!
Fast jag måste nog erkänna att jag inte är bekväm med konceptet. För om jag köper en Porsche, så är det ju en sån jag betalar för. Och inte en kopia?
Eller spelar det ingen roll vem som har gjort hamburgaren, bara ingredienserna kommer från MacDonalds? Smakar det bara som det ska så?
Nä, faktum är att jag skulle skämmas ögonen ur mig ifall jag satt i en TV-soffa och flinade och sen visste att det var en annan som suttit i en liten stuga i inre norrland och knåpat ihop min senaste roman!
Men, det kanske är jag som är lurad och som sitter här och sliter på mitt manus i mitt anletes svett och kämpar för att få det så bra som jag bara klarar .... och inte bara publicerar något i mitt eget namn ....
Nej, jag vill kunna se mig själv i spegeln även imorgon utan att rodna allt för mycket. Men fram för allt kunna se mina läsare i ögonen utan att dö av skam :-)
Nu skriver jag vidare, alldeles själv!!
Ingrid Elfberg
söndag 22 augusti 2010
"Det e mycke nu!!"
Den har vi hört. Det är mycket nu. Och ibland är det så. Inte alltid och inte för alla, men för mig är det definitivt det.
Det är förändringens tid igen. Underbar vän säger med milda ögon att förändring leder alltid till något bättre. När jag blir ledsen och trött och vill ge upp. M-mm, man får innerligt hoppas?
Jo jag erkänner, även jag har ögonblick när jag känner att all min ork försvunnit och att det inte finns en gnutta kvar för något eller någon. Men så kommer ett litet frö av kreativitet och pockar på och så är man där igen och kickar igång som en galen travhäst?
Det ÄR mycket nu.
Jag har mentalt tagit farväl av min mor, som sakta men säkert nu glider in i fantasyland där hon pendlar mellan nutid och minnen långt tillbaka och i stunder av nu kan ta till våld mot personalen ...
Hon mår i alla fall mycket bättre nu än när hon bodde själv med sin ångest och sina demoner i en egen lägenhet. Den har jag och min älskade syster tömt, under vånda och tårar och svett och smutsigt slit ... och otaliga turer till återvinningen. Ett liv sitter ju inte i saker. Det har levts. Eller?
Två veckor försvann i vilket fall i sopberg och svett och ett slags ilsket farväl av en mor som inte längre kan säga adjö?
Jag ska sälja lägenheten och hitta något mindre när äldste sonen flyttat ut. Så här stort och dyrt kan man inte bo då ... bara att konstatera.
Min yngste son ska börja ny skola, gymnasium med allt vad det innebär.
Och som sagt, min äldste son har under något så när värdiga och inte särskilt traumatiska förhållande flyttat ut med min hjälp. Till ett nytt liv och nya vägar ...
Jag är omtumlad!
Fullständigt slut, faktiskt.
Och som grädde på moset så hakar mitt ex i med full kraft och ger igen med dom medel han har, vilket enbart är ekonomiska idag. Men ... för en kvinna i pengakris är det mer än nog...
Ni kvinnor och män, som varit i min situation, under press och i tvång och under hot. Ge er inte! Analysera vad och hur och ge tillbaka med dom medel ni har. Jag säger inte att det är lätt. Jag har inte lyckats. Ingen av er kommer heller att göra det. Men ni kan komma en bit! Och ni kan gå ut med hedern i behåll och era barns respekt.
Och det är mer än mitt ex kan säga ... ;-)
Utmattade Ingrid Elfberg
Det är förändringens tid igen. Underbar vän säger med milda ögon att förändring leder alltid till något bättre. När jag blir ledsen och trött och vill ge upp. M-mm, man får innerligt hoppas?
Jo jag erkänner, även jag har ögonblick när jag känner att all min ork försvunnit och att det inte finns en gnutta kvar för något eller någon. Men så kommer ett litet frö av kreativitet och pockar på och så är man där igen och kickar igång som en galen travhäst?
Det ÄR mycket nu.
Jag har mentalt tagit farväl av min mor, som sakta men säkert nu glider in i fantasyland där hon pendlar mellan nutid och minnen långt tillbaka och i stunder av nu kan ta till våld mot personalen ...
Hon mår i alla fall mycket bättre nu än när hon bodde själv med sin ångest och sina demoner i en egen lägenhet. Den har jag och min älskade syster tömt, under vånda och tårar och svett och smutsigt slit ... och otaliga turer till återvinningen. Ett liv sitter ju inte i saker. Det har levts. Eller?
Två veckor försvann i vilket fall i sopberg och svett och ett slags ilsket farväl av en mor som inte längre kan säga adjö?
Jag ska sälja lägenheten och hitta något mindre när äldste sonen flyttat ut. Så här stort och dyrt kan man inte bo då ... bara att konstatera.
Min yngste son ska börja ny skola, gymnasium med allt vad det innebär.
Och som sagt, min äldste son har under något så när värdiga och inte särskilt traumatiska förhållande flyttat ut med min hjälp. Till ett nytt liv och nya vägar ...
Jag är omtumlad!
Fullständigt slut, faktiskt.
Och som grädde på moset så hakar mitt ex i med full kraft och ger igen med dom medel han har, vilket enbart är ekonomiska idag. Men ... för en kvinna i pengakris är det mer än nog...
Ni kvinnor och män, som varit i min situation, under press och i tvång och under hot. Ge er inte! Analysera vad och hur och ge tillbaka med dom medel ni har. Jag säger inte att det är lätt. Jag har inte lyckats. Ingen av er kommer heller att göra det. Men ni kan komma en bit! Och ni kan gå ut med hedern i behåll och era barns respekt.
Och det är mer än mitt ex kan säga ... ;-)
Utmattade Ingrid Elfberg
onsdag 18 augusti 2010
Ett ljus i ångesten ...;-) ??
Ett litet meddelande på Facebook. Ja men visst, är vi inte alla där och har liiiite koll på läget i alla fall? Jag kan i alla fall skryta med att jag varit med ett gäng år och inte månader ;-)
För övrigt, jag tar gärna emot vänskaper från mina läsare och även mejl med synpunkter och tyck och bra och uselt. Än så länge kan jag svara och ha en dialog.
I augusti kom min första bok ut på norska. Jag hade förmånen att få faktaläsa den på norska, vilket gick rätt bra eftersom jag förstår norska i talad form utan vidare och läser hyfsat ... norkst påbrå heter det väl? Eller så är man krass och erkänner att man är 25 % norsk!
Jo farmor är från Norge, närmare bestämt från Brekken på andra sidan gränsen från Härjedalen, mot Röros till. Var där senast i påskas och tittade till släkten ;-)
Jo, ja, vad jag ville ja?
Skryta så klart!! :-D
Det går bra i Norge!! Och den kom ut den här månaden.
Nu är jag nog mera stolt än girig, får jag väl poängtera. Men glad glad jätteglad!!
Åhh fy!!! Blev det lättare nu att redigera färdigt elelr blev det panikångest?? Usch jag får ta ett varv i lägenheten och bestämma mig ;-)
Ingrid Elfberg
Sörjer Elvis, syrrans älskade Shelti, somnade in i helgen, ett knippe kärlek har lämnat oss ... Suck.
För övrigt, jag tar gärna emot vänskaper från mina läsare och även mejl med synpunkter och tyck och bra och uselt. Än så länge kan jag svara och ha en dialog.
I augusti kom min första bok ut på norska. Jag hade förmånen att få faktaläsa den på norska, vilket gick rätt bra eftersom jag förstår norska i talad form utan vidare och läser hyfsat ... norkst påbrå heter det väl? Eller så är man krass och erkänner att man är 25 % norsk!
Jo farmor är från Norge, närmare bestämt från Brekken på andra sidan gränsen från Härjedalen, mot Röros till. Var där senast i påskas och tittade till släkten ;-)
Jo, ja, vad jag ville ja?
Skryta så klart!! :-D
Det går bra i Norge!! Och den kom ut den här månaden.
Nu är jag nog mera stolt än girig, får jag väl poängtera. Men glad glad jätteglad!!
Åhh fy!!! Blev det lättare nu att redigera färdigt elelr blev det panikångest?? Usch jag får ta ett varv i lägenheten och bestämma mig ;-)
Ingrid Elfberg
Sörjer Elvis, syrrans älskade Shelti, somnade in i helgen, ett knippe kärlek har lämnat oss ... Suck.
söndag 15 augusti 2010
"Kill your darlings!"
heter det i filmens värld men också i litteraturens, har jag förstått.
I slutfasen av omredigering förhoppningsvis blivande bok nummer två, så är det just det jag gör. Mördar mina små darlings.
Alla dom där kapitlen som inte passar in längre, som bara är passager eller något slag utfyllnad? Dom där citaten eller kluriga små meningarna som man själv blivit så rasande förtjust i. Stämningsbitar, miljöer, hela kapitel som man ägnat timmar åt för att sätta rätt ljus på, rätt mooood ...
Ska jag verkligen ta med förhöret med den där gubben? Är det något som driver storyn? Eller kan jag lika gärna klippa bort det? Förstår man ändå? Eller är det jag som tröttnat på mig själv eller har ältat storyn så mycket att den är en uttantill-refräng i min skalle och jag tar för givet att alla andra fattar lika mycket?
Kastas eller inte kastas, det är frågan?
Eller trycka ihop kanske? Pressa samman, baka till nåt nytt?
Fast, lite stämning borde man ju ha ändå? Lite mer eftertanke? Inte bara action och cliffhangers så att läsarna storknar och får ta sig till doktorn för att få blodtryckssänkande utskrivet?
"Less is more" heter det ju också. Ja inte less alltså, som i less och urless ...
Utan, ju mindre desto bättre...
Men hallå? Alla mina författarkollegor som kommer ut med tegelstenar då? Hur går det till om jag får fråga. Finns ju flera, inte bara anglosaxiska författare, som faktiskt kommer undan med lååååånga storys.
Jag våndas en stund till, vänder och vrider, kastar en bit till, lägger samman två andra. Flyttar och flyttar igen.
Värmen är tryckande i Göteborg. Säkert över 100 % luftfuktighet nu, mulet och ett flödande åskregn ... kvavt.
Jag vrider mig i våndor. Mörda sina små älsklingar, aj aja ja ja ja ... ja det måste ske. Allt är inte bra, allt behöver inte vara med... Less is more!
Nu tror jag att jag tar paus i mitt självmördande en stund. Snart, snart är det dags att skicka iväg ett omredigerat manus version 2.0.
Ingrid Elfberg
I slutfasen av omredigering förhoppningsvis blivande bok nummer två, så är det just det jag gör. Mördar mina små darlings.
Alla dom där kapitlen som inte passar in längre, som bara är passager eller något slag utfyllnad? Dom där citaten eller kluriga små meningarna som man själv blivit så rasande förtjust i. Stämningsbitar, miljöer, hela kapitel som man ägnat timmar åt för att sätta rätt ljus på, rätt mooood ...
Ska jag verkligen ta med förhöret med den där gubben? Är det något som driver storyn? Eller kan jag lika gärna klippa bort det? Förstår man ändå? Eller är det jag som tröttnat på mig själv eller har ältat storyn så mycket att den är en uttantill-refräng i min skalle och jag tar för givet att alla andra fattar lika mycket?
Kastas eller inte kastas, det är frågan?
Eller trycka ihop kanske? Pressa samman, baka till nåt nytt?
Fast, lite stämning borde man ju ha ändå? Lite mer eftertanke? Inte bara action och cliffhangers så att läsarna storknar och får ta sig till doktorn för att få blodtryckssänkande utskrivet?
"Less is more" heter det ju också. Ja inte less alltså, som i less och urless ...
Utan, ju mindre desto bättre...
Men hallå? Alla mina författarkollegor som kommer ut med tegelstenar då? Hur går det till om jag får fråga. Finns ju flera, inte bara anglosaxiska författare, som faktiskt kommer undan med lååååånga storys.
Jag våndas en stund till, vänder och vrider, kastar en bit till, lägger samman två andra. Flyttar och flyttar igen.
Värmen är tryckande i Göteborg. Säkert över 100 % luftfuktighet nu, mulet och ett flödande åskregn ... kvavt.
Jag vrider mig i våndor. Mörda sina små älsklingar, aj aja ja ja ja ... ja det måste ske. Allt är inte bra, allt behöver inte vara med... Less is more!
Nu tror jag att jag tar paus i mitt självmördande en stund. Snart, snart är det dags att skicka iväg ett omredigerat manus version 2.0.
Ingrid Elfberg
lördag 7 augusti 2010
Författarknutar ...
Just idag, denna klara fuktmättade morgon i Jämtland, känns det fullständigt omöjligt att leva utan Internet. Speciellt som när jag äntligen fick en lucka i det seeeeega surfandet, möjligen på grund av att norrmännen på semester, ligger gravt bakfulla nu på morgonen och låter mig härja fritt, via min kontantpuck.
Ja tack gode gud för såna ute i tassemarken, även om dom lämnar en del att önska, som just hastighet och lite mer jämnhet. Skype funkar knappt alls av någon märklig anledning?
Som med mycket annat i en skapande människas liv, så puttrar den kreativa processen på, hela tiden. Oavsett vad du gör.
Städar och rensar i en gammal mors lägenhet, går promenader i fuktig skog eller stirrar ut över Storsjöns blanka vatten, äter eller sover. Kanske framför allt sover?
Och nu idag, när nätet har flutit på i mer normal hastighet, har jag vaskat fram fakta som jag rätt länge har sökt, i mitt eget huvud och på nätet, och plötsligt ramlar alla pusselbitarna på plats.
I såna ögonblick känns nätet som guds gåva till författaren.
Men, hade inte nätet funnits där så hade jag så klart, som äldre tiders författare, fått knata bort till biblioteket och grävt ner mig bland hyllorna. Man ska inte underskatta ett bibliotek. där finns sannolikt långt mer och framför allt annat, än på nätet. Även om olika wikis sakta suger upp all sköns information och fyller nätets uppslagsverk och faktasajter.
Idag är jag salig! Jag har hittat lösningen på en knut!! ;-)
Det har regnat inatt i Jämtland, snart släpper himlen taget och flyter uppåt igen. Jag är less på att städa och bära och packa. Och längtar hem till Göteborg och sönerna. Men jag rids ändå av en separationsångest...
Nu vet jag varför jag är beroende av öppna landskap och vidder. :-D
Ingrid Elfberg
Ja tack gode gud för såna ute i tassemarken, även om dom lämnar en del att önska, som just hastighet och lite mer jämnhet. Skype funkar knappt alls av någon märklig anledning?
Som med mycket annat i en skapande människas liv, så puttrar den kreativa processen på, hela tiden. Oavsett vad du gör.
Städar och rensar i en gammal mors lägenhet, går promenader i fuktig skog eller stirrar ut över Storsjöns blanka vatten, äter eller sover. Kanske framför allt sover?
Och nu idag, när nätet har flutit på i mer normal hastighet, har jag vaskat fram fakta som jag rätt länge har sökt, i mitt eget huvud och på nätet, och plötsligt ramlar alla pusselbitarna på plats.
I såna ögonblick känns nätet som guds gåva till författaren.
Men, hade inte nätet funnits där så hade jag så klart, som äldre tiders författare, fått knata bort till biblioteket och grävt ner mig bland hyllorna. Man ska inte underskatta ett bibliotek. där finns sannolikt långt mer och framför allt annat, än på nätet. Även om olika wikis sakta suger upp all sköns information och fyller nätets uppslagsverk och faktasajter.
Idag är jag salig! Jag har hittat lösningen på en knut!! ;-)
Det har regnat inatt i Jämtland, snart släpper himlen taget och flyter uppåt igen. Jag är less på att städa och bära och packa. Och längtar hem till Göteborg och sönerna. Men jag rids ändå av en separationsångest...
Nu vet jag varför jag är beroende av öppna landskap och vidder. :-D
Ingrid Elfberg
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)