är det somliga som gör.
Ett fenomen som varit stort i framför allt USA länge. Finns litteratur i ämnet om man är nyfiken. Och hela organisationer som kan erbjuda allt från hela manus till enbart skrivstöd.
Att politiker och finansfarbröder haft så kallade spökskrivare eller talskrivare till sin hjälp är knappast något nytt. Sånt är nog lika gammalt som mänskligheten. Och under perioder var det fullt accepterat att konstnärer använde sig av elever och assistenter för att genomföra sina verk, som ibland var omänskligt stora, och sedan bara satte sin namnteckning i nederkanten.
Och visst fattar vi väl alla att dom där dokusåpabrudarna som plötsligt goes litterära, nog har haft lite hjälp. Eller rätt mycket.
Och somliga politiker som har ett krävande arbete med en saftig lön måste ha svårt att ha tid att skriva deckare på nätterna, även om dom inte skulle sova en blund, det har vi nog också förstått.
Och även vi vanliga dödliga författare får så klart stöd och hjälp i ksrivarprocessen, av våra förlägare och redaktörer. Men, det är när vi själva vackert har knåpat ihop vårt manus och gärna också redigerat det, massor!!
Det som dom flesta av oss däremot har lite svårt för att ta in, definitivt även undertecknad, är att etablerade författare, även i Sveriges lilla rike, har börjat utnyttja den här typen av tjänster.
Så nästa gång ni köper en bok av er favoritförfattare, så är det inte såååå underligt ifall ni skulle fråga om den var äkta ;-)
Sen får man ju ha lite förståelse för dom stackars jäktade människorna, som har fullt upp med att dra runt en familj, åka kors och tvärs på föredrag och signeringar, och lanseringsturnéer i all sköns länder och sitta och gnida TV-soffor och le på tidningsomslag. Tro tusan att dom inte hinner skriva då!??!!
Fast jag måste nog erkänna att jag inte är bekväm med konceptet. För om jag köper en Porsche, så är det ju en sån jag betalar för. Och inte en kopia?
Eller spelar det ingen roll vem som har gjort hamburgaren, bara ingredienserna kommer från MacDonalds? Smakar det bara som det ska så?
Nä, faktum är att jag skulle skämmas ögonen ur mig ifall jag satt i en TV-soffa och flinade och sen visste att det var en annan som suttit i en liten stuga i inre norrland och knåpat ihop min senaste roman!
Men, det kanske är jag som är lurad och som sitter här och sliter på mitt manus i mitt anletes svett och kämpar för att få det så bra som jag bara klarar .... och inte bara publicerar något i mitt eget namn ....
Nej, jag vill kunna se mig själv i spegeln även imorgon utan att rodna allt för mycket. Men fram för allt kunna se mina läsare i ögonen utan att dö av skam :-)
Nu skriver jag vidare, alldeles själv!!
Ingrid Elfberg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar