Våren är här... igen!!!

Med en slags champagnebubblande känsla i magen, ser jag upp på träden på gården, som nu sväller och snart blommar på bar gren. Igen.
För det känns plötsligt så skrämmande kort sedan?
Jag skrev på Facebook, precis som jag kände, att det är någon som snor mina dagar. Och fick förslag på att det var alla från Grinchen till Mads Mikkelsen. Kan ju säga att hade det varit den senare, så hade jag märkt det ;-) Och att Mads skulle komma klivande över gården, nae ... föga troligt, tyvärr ;-)
Jag får nöja mig med att träden alldeles strax blommar och att hela den långa gården jag bor vid, kommer att var fylld av skirt rosa fluff. Och när blommorna gjort sitt, ramla ner och ligga som ett rosavitt virvlande bladhav, som om någon haft ett sjukt stort kuddkrig.
På webben läser jag att nya bönder har valts ut inför ännu en sommar på lantgårdar, i hopp om att finna den stora kärleken och byta ut det ensamma livet på gården, till tvåsamhet. Allra minst.
Idén är i grunden inte så dum. Att vara bonde är ensamt, ger sällan plats för egen tid och ledig tid. Och ofta bor man långt från stadens glittrande ljus och lockerlser. Om nu dom gör någon verklig skillnad?
Så varför inte? Jag slår upp en artikel där tidigare deltagare har berättat hur det gått. Om man hittade någon kärlek. Och vad dom tyckte om att delta.
Några hittade faktiskt rätt. Dom flesta inte.
Under programmet lever alla i en overklig bubbla där ingen vet om dom hugade spekulanterna, verkligen är ute efter just kärleken, eller helt enkelt bara är ute efter sina "minutes of fame"
Eller som en av bönderna bittert konstaterade.
"Offentligenheten skrämmer bort alla seriösa och drar till sig skiten"
Under våren annonserar också singelsajterna som aldrig förr. Säsong med andra ord... inte bara blommande träd som spirar. Alla önskar att gå hand i hand med någon speciell under dom rosafluffiga trädkronorna eller planera för semester på en strand eller i stugan vid havet, med den man allra helst vill vara med.
Gäller så klart också för dom som redan ha ett förhållande. Man vill vara bubblande kär, glad och nöjd, se fram emot stugvistelsen ... inte ha en klump i magen och mörka regnmoln över skallen, som ingen annan ser, som inte går att driva bort med lite sol och blommande träd.
Och för dom som inte är särskilt lyckliga, finns numera nya sajter där otrogna kan härja fritt med varandra ... ;-)
Även skilsmässor och förälskelser har en säsong. Precis som bantning och nikotintuggummin. För att inte tala om högsäsongen på gymmen, i januari och september ... Och alla fastighetsmäklare med lite erfarenhet i ryggen vet, att skiljer sig, det gör man EFTER semestern, när det blöta tältet och barnskrik och tonåringar som sitter och demonstrationssurar med blicken stinnt in i stugväggen, effektivt tagit kål på alla rosaskimrande stugdrömmar. Och, EFTER jul och nyår. För då klarar han inte EN endaste jul till med din förbannade dj... svärmor.
Tiden går. Fort. Ohyggligt fort. Den sätter spår där man helst inte vill ha dom ...
Men det är ingen som snor den! Inte ens av mig. Det är jag som utnyttjar den till sin bristningsgräns. Och jag njuter för det mesta :-)
Och skulle Mads mot förmodan komma gående i motljus under rosablommande träd på min gård, så lovar jag att inte bli det minsta ledsen.
Han får så gärna sno min tid, så mycket han vill! ;-)

Ingrid Elfberg