onsdag 8 september 2010

Att hitta nuet ...

Är svårt!
För somliga fullständigt omöjligt.

När väckarklockan ringer, frukosten inte hinns med, bilen krånglar, bussen är sen, chefen sur och medarbetarna ännu surare och hösten drar in och tidningarna fylls av rubriker om val valfläsk och valfusk och välfärd som faller samman och gamlingar som låses in på nätterna, om mörkret och höstdepressionerna, som vi antas få som ett brev på posten ... då är det inte nuet vi befinner oss i, utan en framtid eller en passerad tid.
Vilket faktiskt, rent konkret innebär, att vi inte lever. Vi bara existerar.

När Mads Mikkelsen glider över TVrutan och på klassiskt stripteasemaner drar av sig slipsen och kostymen, sen skjortan och glider ner i en glittrande pool och drar det eviga men ack så sanna citatet, "Livet är inte dagarna som passerade, utan dagarna vi minns" då längtar vi bort, ja det är liksom meningen det ... och känner skuld och dåligt samvete för ...?

Det är då det är dags att stanna upp lite, lyssna, känna, existera.
Okey, jag vet. Ni som känner mig höjer ögonbrynen och undrar, hmm är det samma människa vi talar om här? Hon som inte ens kan dammsuga som en normal människa, utan drar runt den som om det vore en tvekamp med en smärre anakonda!
Jag erkänner villigt, jag gör något hela tiden, varje ögonblick, planerar, sätter upp mål, kör i 180 knutar konstant.

Men, det hindrar mig inte från att faktiskt vara ibland. Någonstans långt därinne, är jag en sann buddist. Och, har jag insett med en slags förvåning, en sann naturmänniska.

Det behövs inte så mycket mer än några små fåniga fiskar i ett akvarium, en igelkott som knatar förbi i höstmörkret, en fladdermus som svirrar förbi på kvällspromenaden, för att jag ska inse det.

Det är nu vi existerar!

Som herr Wilde sa för länge sedan - "Det kan hända att det finns ett liv efter detta, men jag är inte beredd att chansa!"

Nu drar jag på träningsoverallen och drar ut i höstsolen på en timmes powerwalk och andas, luktar och lyssnar, känner ...

Sen, kan jag hetsa upp mig igen ;-)

Carpe diem
Ingrid Elfberg

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar