En ny bok växer ...

i mitt huvud.
Den har växt där ett tag. En idé snarare än en bild eller det som andra författare brukar ange som ursprunget. Nä bild är inte det jag drabbas av, trots att jag är en utpräglad bildmänniska.
Jag får snarare en idé, en story, ett ämne i huvudet.
Det här ämnet slåss så klart med flera andra. Och givetvis även med det manus jag just nu redigerar, fattas bara annat ... ;-)
(Lite trångt under pannbenet ibland jodå ...)

Jag har alltid en rad olika bokidéer samlade i min dator. Och jag var länge övertygad om att bok nummer tre, för jag hoppas ju att det blir en sån också ... skulle bli en helt annan. Men så dök den här idén, det här ämnet upp för ett halvår sedan. Och den växer!

Jag har börjat anteckna. Miljöer, väder, känslor, samlar och kollar. För hur lätt är det att beskriva känslan av klibbande hetta och annalkande åskväder om man sitter på sin skrivkammare i december och har julpyntat?

Och mina powerwalks i Göteborgskvarteren är inte bara ett sätt att mota förgummningen och sittfläsket, utan lika mycket en slags snokande primitiv on-location-research.
Jag snokar och kliver in på gårdar och i gränder, klättrar i trappor jag inte sett förut, går på gator jag missat, fotograferar gamla dörrar och prång, stigar i skogsdungar och små undangömda grönområden. Samlar, samlar, samlar ...

För i alla städer och byar och samhällen finns det små undangömda pärlor av mystik och spänning, fantasieggande dörrar och mystiska utsmyckningar, övergivna lokaler, industribyggnader, omotiverade gamla hus mitt i det moderna, sånt som dom flesta bara passerar utan tanke.

För även om jag tycker att jag kan min stad, så finns det alltid något man missat. Och, hur cool är det inte att kunna hitta sånt som är gömt och glömt och doldt, i sin egen stad?

Och bäst av allt! På min väg hem slank jag in på min favoritbokhandel och fick syn på boken som bara måste bli min. Jamie Olivers nya kokbok. En rejäl tegelsten med recept och resor från bland annat sverige men också marocko! Mmmm...

Nu blir det duschen, sen måste jag bläddra lite i mina favoritkokböcker och handla mat ... Men sen är det plums ner i redigeringen igen! Oh denna fasa och plåga och njutning ...

Sen kittlar ju den där idén om en kokbok nåt alldeles vansinnigt, också!!! Och jag har en god vän som är rätt sugen. En av Göteborgs bästa kockar ...

Var det nån som sa att dygnet bara har 24 timmar? Attans också ;-)

Ingrid Elfberg