Att tillfredsställa en publik?

En författare är fri tanken och fri att behandla sin verklighet eller snarare fantasivärld, precis som hon behagar? Självklart svarar vi.
En författare är en konstnär som inte ska snöpas eller styras eller fackas in i något litet hörn i något epitet ...
Na, så enkelt är det nog inte.

Vi fackas in, i en genre.
Vi styrs av våra redaktörer och förläggare.
Och av recensenterna!
Och av marknaden ....

Det är inte helt enkelt att fullständigt låta bli att tänka på vad publiken vill ha. Dom som ska köpa och läsa och tycka. Eller låna ...
Läsare hör av sig med synpunkter. Och recensenterna har som jobb att tycka. Och kanske mer än något annat kritisera. Det heter ju kritiker!

Det är lätt och frestande att kika snett på dom som säljer som bara den och undra, vad är det som lockar? Vad är det som gör att folk köper? Och hur går det till när författare som sitter på ett litet litet förlag eller till och med ger ur själva, knaprar åt sig en allt större läsekrets?
Jo så klart genom mun mot mun-metoden. Den starka underjordenmarknadsföringen. Den som ger oss som skriver den verkliga rätten att känna oss glada.

Eller?

För ibland går huvudet i split, två delar rakt av.
När kritiker sågar en författare jämns med fotknölarna och stämplar verket som rent ut sagt pinsamt och ändå .... är det en författare som sitter och vältrar sig i framgång?

Läste nyligen en bloggares recension av min första bok. Hon gillade vissa bitar men på det hela taget var hon inte impad. Segt tempo. Smal målgrupp. Jobbigt ämne. Hjältinnan blev lite väl mycket actionhjälte på slutet. Ja jo ... kan till viss del hålla med där... men framför allt ville hon veta mer eller snarare veta allt om skurken och om en annan, i min synvinkel, marginaliserad figur.
Men, man vill ju inte veta allt? Man vill ju få utrymme för sina egna tankar? Eller?

När serier som LOST är megasucceer världen över, så tycker jag att det tyder på att vi kan hantera verkligt komplicerade intriger och att få allt skrivet på nosen inte är det vi suktar efter?

Eller?

Nä, idag ska jag städa lägenheten och hoppas att det rensar även skallen från såna här svettiga tankar. För jag vill göra min grej! Okey då, tillsammans med mina provläsare och min förläggare. Men det är svårt att inte fundera ibland, på hur receptet ser ut.

Framgångsreceptet ...

Städa städa städa!

Ingrid Elfberg