Min familjs jular samlade släkten och familjen, klädde en gran, lagade julmat, dukade fint, promenerade med en flock hundar, la gigantiska tusenbitarspussel av tyska slott och holländska blomfält, kikade med ett öga på TV för att konstatera att det bara skit i burken det här året med. Men det finns många som inte varken saknar julen eller ens vill ha den. Och det finns många som ber till högre makter att den inte ens kommer ...
Visst är det många därute, som inte har ett hem, som är ensamma, som inte har en familj att åka till eller som den här julen inte har barnen ...
Men idag tänker jag på alla dom som tvingas fira julen med familjemedlemmar som dom fruktar. Under julen, mer än någon gång annars.
Hur många barn kommer denna jul att se sina föräldrar aspackade, grälandes? Hur många barn kommer att huka under slag och hårda ord eller ligga under kudden på sitt rum och lyssna till föräldrarna utdragna gräl, gråt och skrikande raseri?
Och hur många kvinnor ska få blåtiror, strypmärken och sår i själen den här julen?
Sedan 2000-talet började, har mer än 160 kvinnor i Sverige blivit mördade av den man som dom levde tillsammans med. Hur många som "bara" blivit slagna, hotade och psykiskt nedbrutna vet vi inte ...
Kanske kan många av oss som inte samlas i en stor glad och lycklig familj där alla är vackra, smala redan innan jul, uppklädda och omgivna av "tindrande" barn, vara tacksamma för det?
Bilden vi blir matade med, av den lyckliga familjen, kanske har fler bottnar än en glittrande yta?
Det har tagit tid att skriva manus nummer två ... Nu börjar ni kanske ana varför? Men jag tänker inte väja för det fula och otäcka, inte den här gången heller ...
Var mycket rädda om varandra och en god jul till er alla!
Ingrid Elfberg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar