”Beundraren”
Helena rätade på ryggen. Ett plopp i datorn hade ryckt henne ur det svettiga arbetet. En vecka kvar, tills dom skulle öppna … Lokalen var fantastisk. Men också nedsliten, gammaldags. Hon stönade och gned ryggslutet. Café, galleri och antikhandel i ett. Drömmen låg i deras händer, darrande som en nykläckt fågelunge. Hennes väninna Pernilla gick på högvarv, fyllde kylen tills den hotade att falla öppen av sig själv och innehållet välla ut som en överdådig flod. Stora fat med grönsaker och frukt började belamra bänkar och bord, överallt jäste det i bunkar och krus.
Helena fann femtio olästa mejl, stönade högt och skummade. Ett mejl från hennes man Håkan, innehöll det vanliga, han skulle arbeta i Helsingfors, forskningsprojektet, visste inte när han skulle komma hem. Han föreslog en middag på restaurang när han återvände, önskade henne lycka till med invigningen. Hennes ögon fastnade på ett mejl med en adress hon inte kände igen, hon öppnade.
Helena.
Jag vill berätta att jag är en stor beundrare av dig. Vi har redan mötts, du vet vem jag är och jag har sett att du finner mig attraktiv. Jag kommer att ge dig ett förslag som jag tror att du kommer att uppskatta.
Din beundrare.
Helene stirrade på mejlet, flackade med blicken runt sig som om någon skulle kunnat se rakt igenom henne eller läsa det som skrivits. Senare på kvällen svarade hon med darrande fingrar.
Tack för dina komplimanger. Men jag skulle uppskatta ifall du presenterade dig.
Vänligen Helena.
Svaret kom omedelbart, som om han suttit där och väntat, eller till och med kunde se henne?
Bra, jag tolkar ditt svar positivt. Jag återkommer med ett förslag på dejt. Jag väljer att vara anonym, fram till det att vi kanske träffas. Det kommer vara helt och hållet DITT beslut om, hur och när. Det kommer att ske helt på dina villkor. Jag är som jag skrev en beundrare av dig och du berör mig starkt.
Helena svarade att hon ville veta vem han var, om dom skulle träffas. Tystnaden i mejlboxen ekade i flera dagar efter det. Till slut gick hon in i sitt arbetsrum och skrev att hon accepterade att mötas, men att villkoren måste vara väldigt tydliga. Svaret kom omedelbart.
Förstod från första stund att du skulle behöva tid innan du bestämde dig. Vi ska mötas på ett hotellrum, jag kommer att ge dig tid och plats senare. Du kommer att få noggranna instruktioner hur du ska agera. Dom kläder du ska ha på dig, kommer att ligga på sängen. Du ska raka ditt kön så att det är slätt och mjukt. Där kommer också att ligga en ögonbindel som du ska ta på. Du ska sen lägga dig på sängen och vänta på mig. Du får inte röra dig själv, du ska ligga med benen ihop, stilla, tills jag kommer. Och du får inte ta på mig.
Helena kände en kraftig svindel. Hon klarade knappt att sköta dom enklaste uppgifter i caféet. Varje man som gick förbi, varje bud eller hantverkare, brevbäraren, alla studerade hon skamset blossande, sökte i deras blickar, deras rörelser. När Pernilla presenterade en konsthandlare som var intresserad av hennes tavlor, kände hon hur golvet löstes upp och mjuknade till en grop av kvicksand. Mörk, vacker, korrekt men med en blick som glödde inifrån, en tung nära hotfull utstrålning.
Invigningen av caféet blev mycket lyckad. Helena sålde till och med två av sina större målningar. Och Pernillas bröd hade strykande åtgång. När dom stängt och städat, smög Helena in på kontoret och öppnade datorn. Vinet hon druckit svällde i ådrorna, hon kände sig matt och feberaktig, tog mer av vinet, drack i darrande glupska klunkar. Ploppet från datorn fick henne att hoppa till.
Tror att du tyckte om mitt förslag. Du bestämmer ett datum som passar dig. Klockan sex får du besked om var nyckeln till rummet finns och vilket hotell jag valt. Du skall vara där senast sju. Du har en och en halv timma på dig att bli redo. Du ska ligga i sängen, armarna utsträckta över huvudet, benen ihop och sträckta. Du känner hur det pulserar i ditt kön när jag kommer in i rummet. Det enda som hörs är våra andetag. Jag nuddar din ena bröstvåta med mitt pekfinger, smeker inte utan bara håller mitt finger där. Jag känner hur dina bröst dras ihop och du andas tyngre. Du börjar få svårt att ligga still. Efter ett tag trycker jag lätt på ditt högra lår, en signal att du särar dina ben. Bara en decimeter i taget. Till slut ligger du brett isär med benen. Jag lutar mig fram över ditt pulserande släta kön och börjar slicka dig. Jag kommer fortsätta tills du fått två kraftiga orgasmer. Vi har inte under hela tiden sagt något ...
Helen låste, gick hemåt som i en tät dimma, omtöcknad, dofterna av ruttnande löv och våt jord steg runt henne. Den råa kylan kände hon inte. Hon borstade tänderna, tvättade sig summariskt och la sig. Hon låg stilla, med armarna över huvudet, benen utsträckta, stirrade genom mörkret och kände pulsen dunka i underlivet.
På morgonen var hon tidigt i caféet, plockade disk, tog ut soporna. Hon lyssnade spänt efter något ljud från datorn, men den förblev tyst. Pernilla kom ganska sent, skrattmosig och bakfull, satte bröddegar i jäsning, rensade grönsaker och rotfrukter med kraftfulla tag. Då kom ploppet i datorn. Helena tappade en näve bestick i golvet, ljudet skar. Pernilla skojjade med hennes klumpighet. Hon samlade blossande ihop sitt missöde innan hon smög in till kontoret och öppnade mejlen.
Du får tre val för fortsättningen som jag noga tänkt ut och som kommer att infria alla dina vildaste fantasier. Som jag skrivit tidigare bygger det på att du helt är med på planen. Vill du upphöra med vår korrespondens säger du bara stopp. Jag respekterar det.
Ett. Jag har alltid drömt om att bli dominerad. Jag går helt och hållet med på din plan.
Två. Jag har länge drömt om att bli dominerad men vill veta din plan i detalj innan.
Tre. Jag har ett eget förslag på fortsättningen av vår kväll.
Du ska bara svara vilket alternativ du föredrar. Inget annat.
Helena skrev hastigt två.
Bra. På samma sätt som jag särade din ben trycker jag nu, mycket sakta ihop dom. Jag betraktar dig liggande raklång i sängen, hör hur din andning blir tyngre. Runt dina handleder knyter jag mjuka rep som jag fäster i sänggaveln. Jag sätter ett brett skärp runt din midja, ganska hårt. Skärpet är fäst med rep i sängen. Du är nu helt fixerad. Ditt kön börjar pulsera igen. Din känsel ökar i hela kroppen. Benen börjar bli oroliga, du har svårt att hålla ihop dem. Jag ställer mig vid din fotända, sakta lägger jag mitt kön mot dina läppar och lägger en hand över ditt slutna kön, du känner värmen. Du gnyr och skjuter fram ditt kön. Då går jag runt och trycker in mitt kön i dig, jag fyller upp dig helt och när jag når ända in kommer du kraftigare än någon gång i ditt liv. Jag sprutar dig full.
Allt blev som han bestämt. Helena valde en dag då hennes man var bortrest igen. Hennes beundrare hade valt ett litet enkelt hotell, rummet var mörkt och varmt, en tunn klänning låg på sängen tillsammans med en ögonbindel. Hon gjorde sig iordning, la sig tillrätta och väntade. Pulsen som ett levande väsen högt upp i halsen, ända ut i fingertopparna. Hon flämtade högt när dörren öppnades och han kom in i rummet. Rädslan blandades med upphetsningen. Alla sinnen skärptes, hon hörde hans rörelser, han tunga andetag. När han kom närmare, värmen från hans kropp.
Helena fick bita ihop för att inte skrika rakt ut när hans finger la sig på hennes bröstvårta. Hon gnydde lågt, flämtade, kände hans stigande upphetsning. Och så doften … En kryddig frisk aftershave, Issey Miyake, samma som hennes man brukade ...
Han böjde sig nära, viskade lågt mot hennes öra. ”Du förstod att det var jag, eller hur?” Helena snyftade till, viskade sin mans namn. Han skrattade, först bara ett lågt kluckande. Hennes lögn var skriande genomskinlig, men han förlät det. Han smekte hennes kind, dröjande, fjäderlätt. Hon flämtade.
”Jag tänkte på det vi pratade om, i somras. Hur vi kommer att ha det, nu när också Marcus har flyttat hemifrån, bara du och jag igen … men, som sagt. Du kan alltid säga stopp ...”
;-D
Ingrid Elfberg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar