Vem är jag?

Idag har jag städat. Solen visade sig och himlen är blå och därmed syns alla smulor och dammråttor och annat läbb. Väldigt väl. För väl ...

Jag tycker inte om att städa. Tror faktiskt att jag aldrig gillat det? Undrar hur LillBabs är gjord, som älskar att städa? Fast hos henne verkar det nästan vara ett syndrom med någon slags otrevligt psykologisk etikett. I alla fall om man ska tro hennes närmaste omgivning ;-)

Nä, städa är faktiskt skit. Jobbigt och äckligt och en aningens förnedrande. Det är ju att syna sin egen skit liksom. Hårstrån och hudflagor och smulor och kladd och snorkusar och ... nä, förlåt.

Det är i alla fall skönt när det är gjort. Nu luktar det gott och mattan ser normal ut :-)

Tillbaka till funderingen.

Om vem man är.

Jag har ju under ett halvår krafsat mig fram på freelanceuppdrag och skrivit under tiden. Men så hastigt och lustigt blev jag med ett heltidsjobb, igen. Omställningen är brutal. Från att ha disponerat sin egen tid, som det så vackert heter, går man till galärslavsläge. Upp i ottan, klä sig snyggt ... bara en sån sak! Som egen och bara författare kan man skrota i mysbrallor, väldigt mycket, kan jag säga.

Sent hem, utpumpad med en hjärna som storknar av nya kollegor, ny dator, koder till dörren och telefonen och porten och datorn och nätverket och servern och ...

Hur jobbar dom? Vem gör vad? Vad vill dom? Hur? Kunderna? Ärva gamla projekt, sälja in nya, nya kunder nya ...

Gymmets insida har jag inte studerat på flera veckor. Jag bokar tider. Sen bokar jag av ...

När jag kommit hem har jag plötsligt inte koll på middagsmaten, soporna stinker och det jag vill ha på mig imorgon ligger i tvättkorgen. Det är tur att man har Willys nere på gården :-)

Så möter jag en vän på Kungsgatan.

"Läget? Vad gör du nuförtiden?"

Och jag stannar upp. Ja vad gör jag nuförtiden? Vem är jag? Är jag lärare på Skrivarakademien? Eller är jag projektledare på ett ITbolag? Eller är jag faktiskt författare?

Varför, är man något som står på ett visitkort?

Jag är väl bara Ingrid eller hur?

Och sen råkar jag syssla med en massa saker.

Jag minns när jag för länge sedan lärde mig ett grafiskt program och lekte med det och gjorde en rad fantasifulla visitkort åt mig själv. På ett av dom la jag inte en bild av en kulram och satte titeln Mamma.

För det är jag ju också ;-)

Nä, jag skiter i vad det står på visitkortet ;-)

"Hej, jag heter Ingrid. Jag är en kvinna med lång erfarenhet av mycket. Jag kan många saker och jag har fött två barn. Jag har älskat och hatat och lidit och njutit. Jag har kämpat och jag har lärt mig. Jag kan mycket och en del kan jag inte alls. Och det räcker långt ..."

Skit samma vad som står på visitkortet ;-)

Ingrid Elfberg