Näe, jag tror inte på astrologi, även om tanken är lockande.
Att kunna vända sig ansikte upp mot stjärnhimlen och finna svaret på alla gåtor, få veta vad som väntar runt hörnet ... Och kanske gardera oss inför det kommande hotet eller minimera våra kommande besvikelser.
Vad var det jag sa? Det går alltid åt skogen på ett eller annat sätt ... man ska aldrig gapa över för mycket. Fast inte måla fan på väggen ... Eller hitta turnumren som ska ge den stora vinsten den här veckan, den som uteblev förra veckan och veckan innan den och ... Den som ska lösa ekot i plånboken, fixa den nya soffan eller drömbostaden eller helt enkelt ge enkel biljett ut ur misär och tristess. Vem minns väl inte den gamla reklamfilmen med mannen som vann på Lotto och med fula miner hånade sin chef?
Det var nog en och annan som tyst önskade honom lycka till och kastade in en egen lottokupong i förhoppning om att få göra detsamma. Hette han inte Åke? ;-)
Men vad står det egentligen i horoskopet? Ja inte är det mycket. Faktiskt ingenting.
”Det börjar bra men när du entusiastiskt tar i med något nytt så börjar omgivningen genast bromsa. Kvällen blir både mysig och underhållande. Det ger plåster på såren.
Väldigt trevlig kväll som kanske innehåller ett oväntat besök eller ny kontakt med en gammal bekant. Men romantiken vill sig inte riktigt, du är mer fokuserad på praktiska saker just nu. Någon vinst på spel är inte att vänta denna vecka. Spar istället dina pengar.”
Jag läser inte horoskop regelbundet och inte alls för att kunna sia min framtid, för den hoppas jag att jag styr rätt mycket själv? Utan för att det roar och kittlar min redan vildvuxna fantasi. Ja okey då, ett litet hopp finns där väl, om lite uppmuntran eller anledning till hopp?
Men den här veckan hoppade jag faktiskt till lite. Inte för att innehållet var skrämmande eller överväldigande, utan för att det plötsligt stod något mycket specifikt.
”Håller du på med författarskap i den här veckan så bör det vara just du som får framgång.”
Hupp?! Var kom det ifrån? Så där bara. Jag vänder mig nästan om för att se ifall det står någon bakom mig och flinar? Men det gör det så klart inte. Och ingen dold kamera någonstnas heller. Jag kikar igen för att se att jag inte läst fel, men nej. Där står faktiskt författarskap. Hmmm?
Ja, då får jag väl bara luta mig tillbaka och vänta då?
Under tiden jag väntar gnetar jag vidare på skrivarkursens innehåll till imorgonkväll. Och i tanken, på bokmanus nummer tre ...
Att vänta på något som man inte ens vet ifall det inträffar är nog inte riktigt min grej trots allt ;-)
Ingrid Elfberg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar