Å andra sidan har det inte så stor betydelse eftersom WayOutWest ändå soundcheckar i Slottsskogen vilket är på motsatt sida av grannen. Möjligen är det ikväll som Prince gästar WoW? Hade ju varit cool att kika på den grabben, ja om man nu får syn på honom, eftersom han knappt når upp till ett ihopklämt mikrofonstativ. Att han kommer hit märktes i alla fall på Linnégatan igår där var och varannan sylta serverade Princelåtar som tilltugg till drinkarna.
"Jag avskyr Prince" deklarerade min äldste son med bestämd min. Jaha! Det kan jag tala om att det gjorde mina Friskis och Svettis deltagare också, på den tiden det begav sig och jag med liv och lust klämde in Purple Rain i passet. Dom avskydde det så till den milda grad att några av dom klev fram och sa att den där sortens modern skitmusik ville dom inte ha nästa gång, för då ...
WayoutWest hägnar in vår kära skog, den som vi promenerar i och joggar i och låter våra hundar skita i. Imorse blev min powerwalk en timme lång, vilket inte var planerat men mycket välbehövligt. Förra året hade dom hägnat in bort till Vita villan och dammen. Nu hade dom hägnat in hela förbaskade parken, så det blev till att gå runt hela med ett kravallstängsel som sällskap. Men som sagt, jag behövde det. Så inget ont som inte har något gott med sig.
Igår la jag min svettiga promenad upp över Masthugget och passade på att ställa mig på samma fläck där Leif GW stått och fundrat över ett olöst gammalt mord och lite torrt konstaterat, att lösa mord var dom inget vidare på vid Göteborgspolisen, men utsikten var det ju inget fel på i alla fall.
Sen gick jag in i kyrkan. Jag är inte särskilt religiös men kyrkan ligger vackert och har ett underbart rum mot väster där man kan ta vackra stenar ur en skål, lägga sina sorger i stenen och sedan lämna den i en vattenspegel och därmed till Gud att ta hand om. Mycket sympatiskt.
Jag tog en slät svart sten och skulle just till att tänka efter vad det var för sorger och bekymmer som Gud kunde få ta hand om, då det vällde in två busslaster med turister, en fylld av snattrande finska damer och med lika ivrigt pladdrande spanjorer.
Jag kom av mig i min kommunikation med Gud och satt sur och irriterad kvar i rummet och väntade på att horden med pladdrande människor skulle låta mig vara ifred. När jag väl kommit på vad det var för börda jag skulle lägga ifrån mig så klev en av spanjorerna fram och frågade vad det var jag gjorde, vad gjorde man i detta rummet?
Jag förklarade att man kunde lägga sina sorger i en sten och lämna dom till Gud. Han nickade och verkade förstå och slog sedan armarna om mig och sa något om att han tyckte såååå synd om mig, på bruten engelska.
Jag begav mig hemåt och kände mig plötsligt både ensam och sorgtyngd ...
Nu får jag försöka hitta lite Prince på nätet ;-)
Ingrid Elfberg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar